10 (A) Jag vill gråta och sjunga sorgesång
        över bergen,
    jag vill höja sorgesång
        över betesmarkerna i öknen,
    för de är förbrända,
        ingen går fram där mer,
    och inga läten av boskap
        hörs längre.
    Både himlens fåglar
        och de vilda djuren har flytt,
    de är alla borta.
11 (B) Jag ska göra Jerusalem
    till ett stenröse,
        till en boning för schakaler,
    och Juda städer till en ödemark
        där ingen bor.

12 (C) Vem är så vis att han förstår detta? Och till vem har Herrens mun talat, så att han kan förklara varför landet har blivit så fördärvat, förbränt som en öken där ingen färdas?

Read full chapter